Sommarlugnet präglar den svenska debatten. Men lugnet präglar inte världen ikring oss. Den är olyckligt ovetande om att detta är en sommar som gör skäl för namnet sommar.
Men likväl tränger verkligheten igenom. I Syrien det fortsatta inbördeskriget. I Iran en ny president som återfallit i tidigare ledares hotfulla jargong. Fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinier kanske erbjuder en större möjlighet denna gång just eftersom den arabiska våren också har gett en mycket mer politiskt fragmenterad situation i Mellersta Östern där konflikterna är många och inte bara en.
I Ryssland tilltar regimens maktmissbruk. I Vitryssland lyser demokratin med sin frånvaro. Ukraina hamnar allt djupare in i korruption. Georgien är fortsatt på väg att förlora sin nyvunna demokrati med en naiv omvärld som betraktar fängslanden av oppositionen som ett uttryck för att ingen stor ovanför lagen. Den stora ryska militärövningen manifesterade en militär förmåga att snabbt föra fram förband som vi inte sett på decennier. Den byggs inte upp för ingenting men heller inte för att invadera väst. Den byggs upp för att utveckla politisk och militär styrka där man vill påverka och skapa sin egen makt.
I USA ser vi hur en stapplande uppgång i ekonomin fortsätter. I Asien fortskrider en snabb ekonomisk tillväxt som fortfarande många svenska och europeiska politiker tycks tro bara påverkar förutsättningarna där långt borta.
Världen över har vi sett hur välstånd och ny politisk makt har skapats genom marknadsekonomiska reformer. Och välstånd och ekonomisk utveckling kommer att vara avgörande för politisk styrka i en värld som är mer öppen än någonsin.
Det är svårt att säga att det är denna verklighet och mycket mer som präglar den svenska sommardebatten. Det borde den göra. De marknadsekonomiska reformer som förändrat världsekonomin ställer krav på en ny marknadsekonomisk reformvåg i Europa och i Sverige. Det är vad sommarens funderingar borde handla om. Inte hur vinstdrivande företag inom välfärden ska hindras. Eller hur nya myndigheter ska skapas. Eller statligt ägande konserveras.
